För er som inte hängt med: Freestyle (tidigare Fischer Random) är schack med slumpade öppningar. Idén: ta bort memorerad teori, döda engine-prep och jämna ut spelplanen. Ingen får sin vanliga favoritlinje. Alla börjar i mörker. Och i teorin gör kaoset spelet mer mänskligt och oförutsägbart.
Förutom att Carlsen på något sätt trivs i mörkret också.
Han kallade resultatet ”ett av mina bästa”. Vilket låter blygsamt tills man kommer ihåg att han en gång vann en VM-match med tre remier och en utträde. Hans sista parti var mot Vincent Keymer, den berömda tyska prodigyn och vinnaren av den första Freestyle Grand Slam. Under större delen av matchen höll Keymer en jämn ställning. Sedan kom tidsnöden. Sedan kom Magnus. Sedan kom nio av nio.
Vad betyder detta? Förutom att Carlsen fortfarande vinner allt? Mestadels är det en påminnelse om att även i ett format byggt för att stjälpa dominans, så anpassar sig vissa spelare inte bara – de absorberar. Att se Magnus spela Freestyle är som att se en bergsklättrare bestiga en vägg de inte borde ha sett. Han löser inte bara positioner – han behandlar randomiserat schack som en fast berättelse han redan läst.
Carlsens prestation förändrade inte hur han uppfattas. Men den lade till en ny rad i hans CV: fortfarande oslagbar, även när man flyttar pjäserna innan han sätter sig.
—
World Chess lanserar snart en medieplattform. Tills dess fortsätter vi att följa vad Magnus Carlsen än bestämmer sig för att återuppfinna härnäst.