Hans Niemann, efter skandalen, efter stämningen, efter silikonskämt, ligger nu på 5,5/8 i sin senaste turnering – efter att ha besegrat Kucuksari (2440) i en runda som inte fick förloras. Det var inget mästerverk. Det var inte designat för YouTube-sammanfattningar. Men det var en vinst – en ren, lätt irriterad återhämtning efter en förlust igår. Ett uttalande, om du fortfarande lyssnar. (Det gör du.)
Låt oss vara tydliga: han dominerar inte. Det här är inte en av de turneringar där Niemann krossar motståndet och flinar genom avslutningsceremonin. Det är ingen comeback-historia, inte än. Men det är något märkligare – han är precis tillräckligt nära för att hålla idén vid liv.
Det är det där kanske. Det där flimrande, irriterande, odödliga kanske.
Kanske vinner han imorgon. Kanske någon snubblar. Kanske han tar 3/3 för att avsluta och plötsligt är vi i ett tiebreak med kameror och konstig belysning och chatrummets feberdrömmar. Du behöver inte heja på det. Men låtsas inte att du inte skulle titta.
Den här versionen av Hans – inte-riktigt-ute, inte-riktigt-inne Niemann – kan vara den mest tittarvänliga hittills. Inga stämningar, inga dramacitat, inget sponsrat innehåll. Bara spänning. Nervkittlande. Tyst, lågmäld fara i mänsklig form.
Och oavsett om du vill att han ska vinna eller explodera, så uppdaterar du ställningarna igen.
Han har 5,5/8. Inte nog för att vinna. Men kanske nog för att förstöra det för någon annan.
Fortfarande Hans. Fortfarande intressant. Fortfarande där.
För nu.
World Chess kommer snart att lansera sitt eget mediaprojekt – en plats för berättelser precis som denna. Tills dess fortsätter vi att publicera dem här.